Solnamannens allokeringsmodell

Här diskuterar vi aktieplaceringar i allmänhet.

Moderatorer: Solnamannen, Daniel

 
Användarvisningsbild
Solnamannen
Inlägg: 4695
Blev medlem: 1 december 2007, 20:09

Solnamannens allokeringsmodell

Inläggav Solnamannen » 29 augusti 2017, 23:02

Jag har ägnat sommaren åt att läsa Robert Shillers eminenta bok "Irrational exuberance" men också en del artiklar som resonerar kring risk kring köpkraft i aktier vs räntebärande värdepapper på lång respektive kort sikt. Där i hängmattan fick jag - ekonomnörd som jag är- en idé om att försöka översätta dessa briljanta ekonomers tankar till en (mer eller mindre) enkel allokeringsmodell för pensionspengar. Jag hade inte tillgång till dator så det blev penna, papper och miniräknaren i telefonen. Många papper senare hade jag en uppsättning formler som jag kände mig rätt nöjd med.

Jag tänker mig att man matar in lite enkel data i modellen en gång per år och allokerar pensionspengar utifrån modellens svar. Svaret är X % aktier, Y % räntebärande. Jag tänker mig att "aktier" är en aktieindexfond som följer S&P500 index eller (kanske hellre) en global aktieindexfond (som till 55-60 % är S&P500 index) och "räntebärande" är billigaste tänkbara räntefond, idealt kanske med 5-10 års duration i värdepappren.

Väl hemma hos excel igen har jag skrivit ihop det hela och (nörvarning är redan utfärdad) simulera modellen med historiska data och blir smått fachinerad över resultatet. Jag simulerade utvecklingen för en person som 2003 var 55 år gammal som placerar pengar fram till sin pension 2013 (11 år).

Scenario A: personen placerar 100 % i S&P500 index och får under perioden 162,9 % totalavkastning eller 9,2 % per år i snitt (inga avgifter). Skillnaden mellan bästa och sämsta årliga värdeutveckling är 69,4 procentenheter (-37,0 % vs +32,4 %).

Scenario B: personen placerar i enlighet med min modell och väljer risk "medel" (man väljer låg, medel eller hög). Andelen räntebärande fluktuerar under perioden mellan 31 och 57 %. Totalavkastningen under perioden uppgår till 141,3 % eller 8,4 % per år i snitt (inga avgifter). Skillnaden mellan bästa och sämsta årliga värdeutvecking är 29,5 procentenheter (-9,6 % vs +19,9 %).

Slutsats: modellen ger en 57 % lägre differens mellan det bästa och det sämsta året, medan totalavkastningen bara är är 8,2 % lägre (0,8 procentenheter lägre avkastning per år i snitt).

Jag har sneglat lite på en liknande simulering över kraschen 2000-2003 och det ser ut att bli ännu bättre utfall för modellen eftersom den identifierade riskerna 1999-2000 mycket bättre och höjer andelen räntebärande mycket mer där än 2007-2008.


Vad modellen bygger på
För det första så bygger den på tankar i forskning om att om du inte definierar risk enkom som volatilitet, utan snarare "risken för ett dåligt utfall vad gäller din köpkraft över tiden", så är för all del räntebärande värdepapper lägre risk än aktier - men bara upp till 15-20 års sikt. På längre sikt menar man på att risken för en dålig utveckling av din köpkraft faktsikt är lägre i aktier än räntebärande värdepapper. Detta har i sin tur gett modellen en formel á la generationsfonder eller "target date funds"; som alltså skiftar över pengar till räntebärande värdepapper en tid innan det är dags för pension. Detta går dock att göra på många olika sätt. Om - som en forskare menar - 17 år är den magiska punkt där aktier blir mindre riskfyllda än räntebärande värdepapper skulle man kunna argumentera för att om du ska pensionera dig när du är 65 år och räknar med att leva tills du är 90 år så ska du börja att skifta över till räntebärande 17 år innan pensionen (48 års ålder) i en takt som innebär att du har 100 % i räntebärande värdepapper 17 år innan du tar ut den sista pensionspengen (73 års ålder). Då ska du öka andelen räntebärande värdepapper i portföljen med fyra procentenheter per år under 25 år mellan 48 och 73 års ålder. Det gör enkelt uttryckt min modell om du väljer "låg risk".

Frågan är dock om minimera risken är det smartaste och mest rationella draget. En typisk svensk pensionär som har inkomstpension i botten menar jag på bör kunna kosta på sig lite mer risk - mot en högre avkastning, varför jag skapade riskklasserna "medel" och "hög" också. Vore det bara för detta vore ju modellen inte så intressant. Modellen är intressant eftersom den i respektive "riskklass" inte bara statistk väljer en mer eller mindre stor andel aktier - utan modellens andra komponent (kaxigt nog) gör anspråk på att bedöma om aktier är attraktivt värderade och således bör kunna ge vettig avkastning till rimlig risk framöver.

Ålderskomponenten ger alltså ett riskmässigt lågvattenmärke (olika för respektive "riskklass"), medan modellens andra komponent sedan bedömer i hur stor utsträckning utrymmet över detta lågvattenmärke ska användas till att ta aktierisk. Det gör att bara för att du är ung och väljer "hög risk" så kommer du inte nödvändigtvis alltid ligga väldigt tungt i aktier. En 20-åring som väljer "hög risk" skulle 1994 ha rekommenderats 94 % aktier, 1996 86 % aktier, 1998 61 % aktier, år 2000 28 % aktier och år 2002 69 % aktier. År 2003 är vi tillbaka med merparten av portföljen i aktier (91 %) för en 20-åring.

Modellen kan alltså sägas ha tre parametrar:

1) vem är du; ålder; när ska du använda dina pengar?
2) är aktiemarknaden rimligt värderad och kan erbjuda god avkastning till rimlig risk? (tveklöst modellens mest kontroversiella del)
3) vill jag ha "låg", "medel" eller "hög" risk?

De tre risknivåerna
Snarare än personlig preferens vad gäller risk eller tankar om att "jag är ung, jag kan ta stor risk" ska man se risknivåerna som vilka marginaler du har i din pensionsekonomi. Har man bara allmän pension, ingen tjänstepension eller annat sparande, inte kan arbeta efter 65 års ålder och alltså vet med sig att man får en riktigt låg pension kanske man inte "har råd" att kosta på sig risk för att få en god värdeutveckling på pensionen. Man klarar helt enkelt inte att pensionskapitalet och pensionen fluktuerar över tid. Då väljer man "låg risk". Den andra ytterligheten är den som har tjänar väldigt bra under en lång karriär och får rejäl både allmän pension och tjänstepension - och som därtill sparat undan en god slant vid sidan av. Man kan leva med att kapitalet (och pensionsutbetalningarna) svänger lite från år till annat. Då väljer man "hög risk".

Personligen är jag en ganska stor fantast av "medel" (mellanmjölk). Det var den formel jag först laborerade mig fram till.

Vad säger modellen nu?
0-47 år gammal: medel risk 63 % aktier (låg risk 40 % aktier)
60 år gammal: medel risk 30 % aktier (låg risk 0 % aktier)
65 år gammal: medel risk 18 % aktier (låg risk 0 % aktier)
70 år gammal: medel risk 5 % aktier (låg risk 0 % aktier)


Jag tänkte simulera lite mer och se hur modellen klarat historiska skeenden. Kom gärna med synpunkter, tankar, idéer, kritik eller glada tillrop under vägen!


Återgå till "Aktier"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster

cron